Rennäring vid Bottenvikens kust, östra Norrbotten och upp längs älvarna är en tradition och en del av hushållet som har anor sedan 1500-talet. I Kalix sameby finns det familjer som i rakt nedstigande led dokumenterat varit renägare sedan dessa tider.
Att det förekom var dock inget som staten brydde sig om och när Sveriges första renbeteslag instiftades 1886 fanns inget om rendriften i exempelvis Kalix eller Torne älvdalar, trots att dokumenterad förekomst.
Rennäring i det som idag är Kalix Sameby har alltså inlett sin historia under tider långt innan 1886 års renbeteslag. 1886 års lagstiftning kom att behandla renskötsel i huvudsak enligt samiska förhållanden i Jämtland- Härjedalen medan områden, som efter det svenska nederlaget i kriget mot Ryssland och kapitulationen 1809 kom att bli gränsnära och perifera ur ett statligt perspektiv, ej togs hänsyn till i lagen.
Dessa områden utgör i dag i huvudsak Kalix, Överkalix, Pajala, Övertorneå och Haparanda kommuner.
Det som kom att kallas koncessionsrennäring, där de boende i området höll renar som en del av hushållet oavsett om de kunde beskrivas som samer eller av annan börd, omnämndes för första gången i 1928 års renbeteslag. Att det kom att kallas koncession är märkligt och svårt att förklara
Införandet av koncession var och är ett besynnerligt förstatligande av en näring, en tradition och en kulturyttring som, parallellt med det samiska, har anor som sträcker sig till tidsperioder lång tid innan 1886 och 1928 års lagstiftningar och till tider långt innan dagens jordbruk kom att etablera sig i området.